Deathcamp-07 + handledningsövningen

Deathcamp -07

Det har gått lång tid, väldigt lång tid sedan jag upplevde Carl och Karls deathcamp. Sammanfattningsvis dog ingen, och istället för döden fick deltagarna chansen att växa en smula.

Att resa ut i skogen i okänt syfte är inget jag gillar. Ingen behöver nog övertygas om hur nära det blev frånvaro den där novembersöndagen. Det kändes dock som att jag lovat något och att det löftet var viktigt just då. Pressade mig ur den varma sängen och begav mig ut till Jonsered. I en underbart kulen höst skulle vi gå på en introspektiv upptäcktsfärd. Vilka är vi i projektet? Vad vill vi att andra ska göra i projekt och hur förmedlar vi det?

Dagen var upplagd i olika stationer på vilka olika gruppövningar genomfördes. Mellan dessa var vi ensamma med oss själva. Olika perspektiv skulle brytas ner i swotar och frågor skulle nötas. Övningarna var kanske en smula banala och “gjorda”, men det intressant var frågorna som akompanjerade dom. Även om jag gillade swotarna så måste jag säga att blindbocken upp på berget var den bästa. Istället för att bara vara en fråga om tillit från den ledda till den ledande lades andra bottnar till. Hur förändras ledningen beroende på avstånd och hur ser en liknande situation ut i projektformen? En annan övning var av typen, “ni har dom här förutsättningarna, skapa det här”. Kändes mycket givande också, speciellt som att den var smart tvådelad. Första halvan kom tidigt på dagen. Jag skulle säga att den löstes dåligt av vår grupp. Kommunikationen och där med demokratin fungerade väldigt dåligt. Andra halvan gick dock långt mycket bättre, lösningarna var mer kreativa och jag hoppas att alla precis som jag kände att kommunikationen fungerade strålande. Att det inte bara var vår grupp som gjorde bättre ifrån sig talar för att dagen varit mycket bra för alla deltagare.
Vidare! I sedan länge otömda fickor gräver jag fram swotarna, det konkreta skrivna material som skulle vara grunden till denna reflektion. vad jag får fram är spretiga anteckningar som känns lika utlämnande och svåra nu som när jag ser dom. Där är dom, mina problem och verktygen att lösa dom har jag inom mig. Jag brukar inte behöva intala mig att jag är nöjd med mitt liv, men i ensam kontemplation långt ifrån den trygga vardagen blev det tydligt att jag ur ett mer visionärt perspektiv har en del att jobba med. Nåväl, är inte det första steget mot bättring kännedomen om bristerna?

Handledningsövningen

Det här var en svår övning. Svår för att den blottar en av mina svagheter. Jag har ganska lätt för att leta efter svagheter andra än mina i ett havererat projekt. Det betyder inte att jag inte ser mina egna tillkortakommanden, men att jag gärna i ögonblicket vill att dom ska överskuggas av andra omständigheter eller andras fel. Det tror jag är exempel på handlingar som i allra högsta grad kallas ett mänskligt problem, men även om problem är av allmängilitig natur är likväl problem. Jag lovar att arbeta med det.

Efter denna korta brasklapp fortsätter jag in i övningen och hur den förlöpte. Vi skulle i egenskap av mer rutinerade spelkonstruktörer förlösa det allra bästa hos våra “padawans”.På fredagen hade jag bråttom, men jag och min protege Alexander hann med ett kort konstitutionerande möte. Det skulle göras ett geografispel och vi skulle träffas i skolan samt ha kontakt över nätet.

Under den följande veckan var jag i skolan och under tisdagen och onsdagen hade vi kortare möten. Alexander hade lagt ribban en smula lågt och jag gjorde mitt bästa för att komplicera hans valda coremechanic. Inte för mycket, men att ta ett annat spel, ett väldigt enkelt spel till på råge, och bara byta namn på det tyckte jag var lite för enkelt. Men då instruktionerna var formulerade så att vi skulle ha så liten inverkan på den kreativa processen som möjligt så hamnade jag på en konstig plats. Var var min padawans teoretiska nivå? Var skulle min “hjälp” göra hans projekt till mer mitt än hans? Jag valde att ta ett kort steg tillbaka.

Alex jobbade vidare och jag satt bara några meter bort i ett annat klassrum. Jag hade tydligt klargjort att jag var tillgänglig om han behövde hjälp och han sa att han speltestade och att allt flöt på. Efter onsdagen såg jag honom inte mer.

Jag var upptagen i en annan process och tänkte helt fel. jag tänkte “fine, vill han inte behöver han inte”, jag tänkte att min insats var att jag fanns tillgänglig. Vad jag borde ha gjort under denna vecka av heltidsstudier var punktmarkering. Min uppgift under veckan var inte handledning utan projektledning. Produkten skulle varit Alexanders bästa spel, inte min närvaro.

Nu har jag kastat en del dynga på Alex. Förlåt Alex, hoppas att du märkte att jag började och slutade med att kasta ett par stora klickar på mig själv. Dyngspridningen är dock inte slut. Ett stort problem med övningen är att den blev så skev. Tanken med en skola är en hyffsat homogen pedagogisk erfarenhet, att en hel klass kan lämna skolan med samma teoretiska grunder. Den här övningen är ett exempel på när det omöjliggörs. Studiematerialet blir nämligen individuellt och helt baserat på de olika situationer/relationer som uppstått mellan olika handledare och padawans.

En del av mina klasskamrater blev bortviftade av sina padawans, andra höll en tätare kontakt. Vem som har lärt sig vad är svårt att urskilja och ännu svårare skapa kollektiva lärdomar av. Att jag har lärt mig en hel del står bortom alla tvivel, men förmodligen inte på det sätt som var planerat från början.

Uppgift 2, Resursrejset

Beskrivning
Resursrejset är ett spel jag gjorde en prototyp av under LiA2. Det är ett spel som beskriver den komplicerade verklighet och de beslut som tas över våra huvuden rörande den globala kampen om marknader och de allt tydligare klimatförändringarna. Tillgodo ser man marknadens krav på ökad  konsumtion  blir man  en del av vår tids kanske största hot, drar man i nödbromsen halkar man efter. Med slug diplomati och ett smart balanserande är en mer hållbar framtid möjlig!

Jag försetäller mig att spelet borde gå att sälja till nått läromedelsföretag. Lite extra klirr i kassan vore inte dumt!

Färdighetsgrad
Spelet är leverarat, men jag har nu efteråt insett att systemet (som iofs är enkelt och snyggt) skulle bli betydligt spelarvänligare med lite mer lull-lull till exempel i form av kort. Det är väl till kanske 75% klart.

Sammanfattning
Utbildningen har ju som alla vet lett till en väldig massa mer eller mindre färdiga produkter. Många som definitivt borde fått mer uppmärksamhet och en del som kanske fick lite för mycket. Anledningen till att jag skulle välja Resursrejset är att det är hittils bara jag som jobbat med spelet. Samtliga andra alster är joint efforts, och svåra att fulfölja utan resten av gruppens hjälp/medgivande.

WBS

1. Ny snyggare spelplan
2. Regelputsning
3. Nya spelkomponenter
4. Speltester
5. Marknadsföring

Strength                                   Weaknesses
-Enkelt                                        -Oprövade regeltillägg

Opportunities                        Threats
-Temat ligger rätt i tiden         -Andra projekt

LiA 2. Kvarnen science center, mariestad

Presentation
Jag och två medstudenter har under LiA2 arbetat med spelelementen i förstudien till det planerade science centret Kvarnen i mariestad.

Mina mål
Stressen och krånglet med att få en lia gjorde att ha en lia överhuvudtaget var mitt mål. Jag är inte kritisk till lia-formen i sak men Lärandet har både nu och under förra perioden, på sätt och vis varit underordnat närvaron. Hade jag haft lärarledd undervisning under de båda periderna hade jag (tyvär) lärt mig mer.
Jag är medveten om att problematiken beskriven ovan är delvis mitt eget fel, och jag hoppas att jag kommer att hitta en mer givande arbetsplats till LiA3.

Min roll
Jag tilldelades en roll som “projektledare”. Jag skriver projektledare inom citationstecken för vårt projekt var en del i en förstudie som leddes av vår handledare Peter Van der Tool. Det innebar en viss otydlighet både informelt och formellt. resultatet blev att jag kände att jag ibland kände hade lite för få verktyg att hantera gruppdynamiska problem. Det resulterade också i att jag hamnade mellan två stolar när det gällande kvalitetskontroller och pedagogisk feedback. En hel del av dom problem som vår grupp sprang på hamnade således på mitt bord och i en lärandesituation känner jag att en tätare kontakt med handledare kunde avlastat delar av det ansvaret.

Mina resultat
Jag anser att jag utifrån förutsättningarna gjort bra ifrån mig. Det var intressant att pröva på “ledarskapet”, lärorikt att se hur de faktiska prestationerna inte var problemet utan snarare att hålla ihop gruppen och försöka skapa något gemensamt.
Jag har tidigare erfarenheter av ledarskap, men då var det inom striktare formella ramar. Hur man tillskansar sig auktoritet och tydligare manifesterar den är något jag kommer att behöva jobba med, alla grupper är sorgligt nog inte mogna för direktdemokrati.
En sista lärdom är att ledarskapet är en ganska tung börda. Jag känner i viss mån att jag fick rollen som finalizer när jag putsade på texter och sammanfattningar i slutfasen. I den bästa av världar hade kanske min roll i det läget snarare varit korrekturläsarens än skribentens. Har en ledare inte sin grupps fulla förtroende, och vise versa, hamnar lätt allt jobb på ledarens bord.
Det har inte varit helt lätt men, “man måste lära sig att krypa innan man kan gå.”

Våra resultat
Det har varit en utmaning att få jobba med fria tyglar. centralt blev att skapa våra egna ramar, att hitta vår arena och att tydliggöra denna. Det har varit spännande att se hur projektet runt omkring tagit form och belönande att se hur väl våra tankar paralellt vuxit in i den planerade verksamheten.
Vår insats har hamnat någonstans mellan ett avslutat projekt och en förstudie, det har varit både en källa till frustration och stimulans. Frustrerande för att det blir lätt att göra fältet och visionerna för stora, stimulerande att finna de kärnpunkter som förmedlar visionerna utan att kräva mer än
ett system som är dynamiskt nog att genomföra utifrån olika förutsättningar.
Vår tanke är att spelen ska ge en djupare upplevelse av besöket, att dom ger en inre struktur i en miljö med många intryck. Istället för att man bygger en fast pedagogik så letar den sig fram genom olika experiment. På så sätt kan man själv välja nivå på det egna deltagandet. Mer lärande besök för skolor hamnar inte ivägen för besökande turister och tvärtom. På Kvarnen deltar alla efter sina egna villkor!
genomförandet av våra skisser är beroende i första hand av ekonomiska förutsättningar och i andra hand av uppfinningsrikedom. Vi är övertygade om att våra spel är realiserbara även med relativt små medel. vad vi vägt mot varandra är högre löpande personalkostnader mot regelsystem som tar över guidens roll.

Sammanfattning
Jag kommer att behöva jobba med presentationer, att jag valt att inte göra powerpoints utan delegerat det har delvis sin grund i att jag ligger efter i kunskaper där. På området text är jag ganska nöjd, jag känner även att jag kan layouta och hantera bilder tillsammans. Problemen kommer i fasen där dessa ska förverkligas, och det i sin tur grundas i att jag aldrig riktigt orkat lära mig mjukvaran som används.
Som den som läst hela vägen hit förstått tycker jag inte att lia2 enbart varit ett lättjefullt skuttande på marzipandoftande moln av sockervadd men, och detta är ett stort MEN, vi har trots allt lämnat ifrån oss ett material som jag tycker håller genomgående hög kvalitet. det ska bli mycket spännande att se hur Kvarnen utvecklas.